nevermind i'll find someone like you
En vecka gammal bild från när jag och Sandra låg ute på gräsmattan och åt jordgubbar!
Just nu sitter jag näst intill själv i stugan. Elias ligger och sover och de övriga for ut och plockade hjortron en sväng. Jag följde med och plockade både igår och tidigare idag och kände att det räckte, så jag stannade gärna som barnvakt. Har inte kommit upp i det stadiet att jag kopplar av i bärskogen, blir mer less, rastlös och får några små utbrott på de miljontals knotten som svärmar runt en och in i näsan och öronen.
Vi kom upp hit sent på fredagkväll och på lördagen var vi en sväng på Överkalix marknad. Väldigt överskattat egentligen, men ändå någon form av tradition. Jag och pappa var och lade ut nät i sjön här i närheten på lördagkväll och på söndagsmorgonen vittjade pappa och vi fick runt tjugofem abborrar och jag tror faktiskt att alla var i bra storlek! Så här i skogen frossar vi i prinicip i norrländska delikatesser; slevar upp hjortronsylt och äter rökt firre tills vi storknar (det är okej att överdriva)
Nu börjar jag dock bli lite less på naturlivet, tycker en helg skulle ha varit lagom. Om jag inte står ut tills onsdag då Sofi troligen far hem, så hoppar jag på bussen och rullar mot L-Å redan imorgon. Jag har inte jättestor lust att spendera hela min sista, lediga vecka här innan parkarbetet börjar... Tre veckors arbete är inte mycket att se fram emot och det hela blir inte festligare av att jag får pengarna först i september! Men man ska ju tänka positivt- jag får ju iallafall pengarna förr eller senare.
Måste bara tillägga att bilkörandet också går framåt! Kan iallafall växla utan att behöva fundera särskilt mycket på vilken växel som är åt vilket håll och det är ju alltid att plus. Att hitta dragläget och starta i backe går mindre bra och bättre går det inte när jag skriker och blir frustrerad, men det kommer väl så småningom. X antal andra har ju lärt sig att köra bil, så då borde väl jag också klara av det.
Hehe, märker att jag skriver få men långa inlägg nu, men det är ju lika! FRED UT.
Kommentarer
Trackback